Söndag

Så här har det känts idag. Mysigt men gråtrist utanför min lilla bubbla (hus). Helgen har gått i rekordfart och ingenting har hunnits med. Konstigt för jag kan ändå se att vi kommer framåt bland alla flyttkartonger och påsar. Men det går så långsamt. Långsamhetens lov verkligen. Men det är ju bättre att tänka till först och inte bara kasta upp alla saker och sedan få göra om. Det kommer att bli "göra om" i alla fall.

Idag har jag äntligen fått upp en liten bokhylla i mitt stick och syrum. Nästan alla böcker, tidningar och pärmar med mönster är återfunna. Tror att det fattas några men de borde ligga väl inboade under garn i någon annan kartong som ej är återfunnen ännu. Garnbyråerna är oxå återfunna under flyttkartonger med garn, pysselsaker och vinterstövlar (hmm). Ja, det kommer väl någon dag då jag bara känner att jag måste dyka bland alla garner och sortera och fynda. Stickningen har blivit hårt åtsatt under sommaren och det jag stickar är lätt sett. Men en ishbel har sett dagens ljus samt ett par strumpor. Känner att nytt arbete, hus och nytt yrke tar på krafter där jag förut hade reserver, men det rättar till sig så småningom det vet jag oxå =).

Nu ska jag sticka lite till på strumporna och kanske till och med få klappa på ishbel en stund.

KLAR, FÄRDIG

ja eller hur jag nu ska förklara de som skett under två dagar där uppe i Värmland.

Jag är verkligen klar specialist. Har inte lyckats förstå det ännu och förstår ännu mindre att jag på måndag ska stå där och har en ny titel, nya arbetsuppgifter, nya arbetskamrater.

Vad menar dom? Efter 40 veckor så ska jag kunna så mycket nya saker att det inte är klokt, kan jag verkligen detta ? Är jag redo? Jodå, jag är redo och LÄNGTAR, bara lite svårt att tro det så här första dagen som specialist. Vet att jag har en superspännande och inspirerande tid att vänta, inte minst min mentor ser jag fram emot. En mycket mycket erfaren specialist med pondus och karaktär som lyser om henne. Det vill jag är lära mig av henne. Hennes lugna och metodiska sätt att arbeta alltid med en glimt och en härlig humor. Mycket skratt hade vi tillsammans i vintras och jag tror och hoppas att det kommer att bli så nu.

Nu är jag ledig i några dagar, ska försöka njuta och bara vara, lite svårt när 40 hysteriska veckor plötsligt är över. Men stickningen har räddat mig förr och kommer att göra det även denna gång.

Dunder och honung

Jag dricker många stora koppar med honungsvatten. Dunderförkylning har slagit till med stor kraft och jag orkar inte ens sticka. KM är orolig för mig, för det är inte ofta som jag inte stickar. Ligger mest under svärmors hemvävda mysiga yllefilt (Wåhlstedsgarner) och myser. Klurar över livet, utbildningen, vänner och nya plutten Lilla Grå som nu äntligen har fått ett riktigt namn. Svägerskan tyckte Doris och det tyckte vi med. Så nu har vi en Doris.

Världens sötaste. Vad annars!

Usch för väntan

Ibland borde hjärnan gå att stänga av.
Just nu känner jag (knäppt nog) press från mig själv och från sommarsjuksköterskor.
Jag väntar på besked från Högskoleverket. Besked om jag har kommit in eller ej borde komma i början på nästa vecka och jag står snart inte ut.

Ibland borde man inte prata så mycket. Fick veta igår att om jag kommer in på utbildningen till hösten så får en av våra sommarsjuksköterskor stanna. Jo det är ju bra. Men han avslutade meningen med att han kommer att ligga på mig och tjata tills jag har fått svar från högskoleverket.

Det är ju inte precis så att jag kan bestämma själv om jag kommer in eller ej. Det är lottning som gäller då alla har samma grundkrav. Du måste ha sjuksköterskeexamen, jobbat minst 12 månader.

Usch trodde inte att jag skulle känna press. För jag kan ju inte påverkanågonting själv och samtidigt förstår jag att det är pressat för sommarsjuksköterskan, då det varslas inom landstinget och är anställningsstopp sedan april 2008. Det är inte lätt att hitta något annat och vad skulle det vara i finanskrisens Sverige.

Nej, det blir till att försvinna in i en stickning och försöka att inte tänka på det även om det inte är lätt.

Håll tummarna, snälla ni. För jag börjar gärna läsa igen även om jag vet att det kommer att vara ett galet år. Men iallafall ett självvalt galet år och inte som nu, när man inte kan bestämma någonting när det gäller patienter som kommer in och personal som inte finns att få tag i trots att vi skulle behöva vara minst två sjuksköterskor till för att kunna ge god vård.